2019-01-08
Ett bidrag till diskussionen om Nordkorea
Du behöver inte åka till Nordkorea, det är som fiendens propaganda framställer landet. Men en sak har dykt upp som gjort USA uppmärksam, mineraler i marken som kan exploateras. Den humanitära krisen i landet är katastrofal och medborgarna har kniven mot strupen. Det finns berättelser ifrån personer som på något sätt lyckats fly landet. Vittnesmål som beskriver hur man lever i ett helvete. En normalt tänkande människa vill förhoppningsvis att landet åtminstone ska ändra sitt samhälle men så blir det inte. Militären har cementerat sin makt men låter ynglingen Kim Jong-un vara vid rodret.
Nu till saken, det finns vänskapsföreningar som vill ha ett vänskapligt förhållande med landet. Hur försvarar de Nordkorea? Det är en fråga om antiimperialism, ergo ett motstånd till Imperiets aggressioner. Alla blockader och sanktioner riktat mot landet är av ondo så de behöver vårt stöd.
Internationell solidaritet är ingjutet i den kommunistiska rörelsen men det finns inget tvång att hjälpa "skurkstater". Om vi vidhåller oss vid Nordkorea så fick landet på 1990-talet hjälpsändningar med mat från FN. Det beslagtogs av militären och ransonerade till militärer av olika rang. FN tröttnade på det och slutade skicka mat.
Historiskt sett blev den anarkistiska kritiken mot den marxistiska teoribildningen besannad. En stat med centraliserad makt och därtill tusentals företag med statligt monopol styr landet till dess avgrund. För att behålla monopolet och den styrande doktrinen krävs en järnhand som tvingar människor till samarbete. I dessa kretsar brukar talet om det klasslösa samhället vara något som uppenbarar sig efteråt, när en ny människa gestaltas och man kastar staten i soptunnan.
Det logiska felslutet går inte att korrigera när staten blivit totalitär. Alla anhängare har mentalt godkänt övergreppen på befolkningen såsom nödvändiga och blir således besvikna om ledaren inte lever upp till den hänsynslösheten.
Min förhoppning är inte att förvirra läsaren utan göra ett förtydligande, kommunism har inget med Sovjetunionen att göra. Stalin var inte kommunist men en hängiven anhängare av ett ideal, i detta fall “leninismen” som formulerades som lösningen på Rysslands och övriga världens proletariat. Lenin var en föregångare när det gällde auktoritär hängivelse och hans teorier bemöttes skeptiskt, av bland annat Rosa Luxemburg.
Kommunism innebär att återgå till människlighetens ursprung där individualitet och kollektiv samverkar i naturlig harmoni. Det statslösa samhället utkristalliseras i klasskampen och den klasslösa gemenskapen växer ur solidariteten mellan människor.
Det är ett riskabelt äventyr att uppmana den nordkoreanska befolkningen att göra uppror mot de besuttna då det kan bli massaker på civila aktivister. Hur ska man då visa solidaritet med dem? Det är frågan.
Kapten Haddock
Länk: http://naenara.tumblr.com/